I motsatts till måleriet som utgår från en yta, känns det ibland som skulptur utgår från allt runtomkring, och bygger sig ut med volym, tar sig sin plats, beroende på materialets förutsättningar och själva formen. Att ha en grund som målare gör att man tänker i färg och kombinerar uttryck som bilder, och man kan nog lättast förklara det, som om jag målar 3-dimensionellt när jag skulpterar. Materialet kan vara allt från godispapper till murket trä och sten. På ett ganska lekfullt sätt vill jag ifrågasätta den klassiska finkonsten och normen för vad som är vackert.